Jag vet inte om det är en skröna, men jag ser det ofta i mina kretsar: att kvinnor är mer försiktiga och män är mer självsäkra. Som när jag löpcoachar, så springer kvinnor ofta lite långsammare för att vara säker på att orka hela passet (de tar inte ut sig helt), medans män litar på sin känsla ”från förr” och öser på för att senare kanske få dra ner på tempot.. (och kanske vägga). Jag tror att det kan vara så även hos många kvinnliga företagare. Att vi liksom vill veta i förväg att det kommer att funka och gå bra. Att vi helst vill ha bevis. Att vi vill vara förberedda på det värsta och tänk om det inte går..? Vad är plan B?