Frihet & mod (att våga börja)

Vad är det som gör att vi ibland börjar och ibland tvekar/skjuter upp?

Beror det på ork, tid, pengar, osäkerhet, rädd för att lyckas/misslyckas, (dålig) erfarenhet från tidigare, risken att inte ha kontroll, att ”projektet” är för luddigt eller något annat?

Jag är i grunden en person som vill tänka över saker, väga för och emot, smaka lite på innebörden innan jag tar ett beslut. Men konstigt nog om jag tittar tillbaka, så har jag tagit några av mina största beslut i livet mer impulsivt. Jag har bara ”vetat ” och känt i magen att detta är rätt. Kalla det intuition eller vad du vill. Jag har köpt boende (flera gånger) genom snabba beslut, jag har flyttat från lilla Söderköping till Stockholm 2011 genom snabbt beslut, jag har bytt inriktning i mitt yrke 2007 genom att testa om det går.. Men jag ser mig inte som en impulsiv person i vardagen, snarare en ”planerare”.

Vad det beror på att vissa viktiga beslut är tagna snabbt och andra får ta mer tid, kan jag faktisk inte svara på. Och vilket som är klokast, att vara snabb eller eftertänksam, vet jag inte. Logiskt skulle det vara att vara mer eftertänksam, men jag har aldrig ångrat ett av mina snabba större beslut. Tvärtom, det har varje gång blivit väldigt bra för mig. Men att ”älta” för länge är verkligen inte bra, då förlorar du nog många chanser på vägen…

Jag har ofta fått höra att har tur som t ex kan jobba med det jag brinner för mest. Men jag tror inte det har med tur att göra. Jag har tagit många medvetna beslut på vägen för att komma dit där jag är. Jag har utbildat mig kontinuerligt, valt sammanhang och nätverk som varit gynnsamma, kollat upp alternativ för ditten och datten, frågat andra hur de gjort i situationer.. och ja såklart även min erfarenhet av livet och företagandet med min ex-man har gett mig kunskap och tankar om hur det är att driva företag. Jag har tagit med mig det jag tyckte passade mig.

En period hade jag en mentor som skulle guida mig. Jag hittade honom i ett nätverk där jag var med. Jag ville gärna ha en mentor (det borde vi väl alla oavsett inriktning?) som jag kunde inspireras av och bolla med. Men ganska snart insåg jag att vi var för olika och hade helt olika syn på företagande. Han var visserligen framgångsrik och hade anställda och ville maxa sin omsättning och vinst. Jag ville mest kunna hjälpa människor och få jobba med min passion. Pengar har aldrig drivit mig. Vare sig som anställd tidigare eller som företagare. Jag tycker pengar är viktigt, men mitt mål är inte att tjäna mest pengar. Mitt mål är att ha en meningsfull vardag där jag trivs och utvecklas (och klarar mig ekonomiskt). Han tyckte typ att jag skulle anställa personer som kunde göra ”mitt jobb” och då kunde jag utveckla företaget och bli större och rikare.. Jag ville mer ha råd hur jag skulle tänka i olika situationer, vilka delar skulle jag lägga mest fokus på osv. Som egenföretagare är du alltid ensam i alla beslut. Och det finns inget facit eller helpdesk, du väljer hela tiden själv i alla frågor. Så vårt samarbete rann ut i sanden.. Än idag, skulle jag vilja ha en mentor eller ett bollplank. Som tur är har jag några få personer i min närhet som också är egenföretagare, som jag kan bolla med. Men de vet sällan hela bilden, det blir oftast mer sakfrågor än strategier…

Det jag har lärt mig på vägen, är att alltid våga testa. Vad är det värsta som kan hända? Tja, att du ibland förlorar en del pengar/inkomst/tid i vissa projekt och ibland träffar du rätt och du tjänar pengar o tid/utvecklas/ser nya möjligheter du inte visste om innan.. Så lärdom eller vinst får du alltid! Så utvecklande! Jag har testat och breddat mig många gånger. Ibland har projektet blivit ”bara” ok, men ofta har det blivit riktigt bra. Det jag kan sakna hos mig själv, är tillräckligt med tid för reflektion över saker jag testat. Att utvärdera mer. Jag har hjärnan full med framtida ideer som vill få ta plats… Men jag försöker bromsa mig själv för att se över det jag gjort tidigare innan jag skapar nytt. Ofta blir det under mina egna löprundor och långpromenader som jag låter tankarna ta plats, snurra runt och förhoppningsvis klarna. Här hade det ju varit bra med en mentor som ställde frågorna åt mig 😉

En sak är säker. Jag kommer fortsätta att våga testa nya saker. Det är för mig tillfredställande och berikande. Kanske är det det som är friheten som egen. Ingen annan begränsar dig. Ingen annan säger nej till dina ideer. Du får fritt testa dessa för att se om de flyger.

Är du i startgroparna? Tvekar du? Vet du varför du tvekar? Fundera på dessa aspekter:

Beror det på ork, tid, pengar, osäkerhet, rädd för att lyckas/misslyckas, (dålig) erfarenhet från tidigare, risken att inte ha kontroll, att ”projektet” är för luddigt eller något annat?

Vad är det du VILL göra?

Vad är fördelarna – nackdelarna?

HUR ska du göra det?

NÄR ska du göra det?

VAD kan du göra idag för att ett steg i rätt riktning?
VAD ska du göra kommande vecka?

Du behöver inte se hela vägen för att starta. När du startar och börjar gå i rätt riktning, så kommer du se möjligheterna och fördelarna varteftersom. Och du behöver inte heller bränna alla broar för att börja. Du kan börja försiktigt vid sidan av det du redan gör, men se till att skapa möjlighet att ändå börja (gör plats för tid och energi). Kanske kan du gå ner i tid på ditt jobb? Kanske kan du dra ner på vissa kostnader i ditt privatliv för att ha mer utrymme till din dröm? För om du ändå vill vidare, behöver du ge dig en ärlig chans. Du ska inte behöva se tillbaka och undra om det hade kunnat gå om du gjort si eller så. Pröva si eller så nu, så du vet. Testa!