Kära älskade kropp,
Det här är inte lätt att skriva. Vår relation har inte alltid varit okomplicerad men vår vänskap är stark. I ungdomen var du mitt redskap till att få uppmärksamhet och segrar på löparbanorna 🏃♀️ Du bar mig genom regn, snömodd och mjölksyra. Du var skörstark, du vägde få kilo då, men klarade alla utmaningar. Nån gång stretade en hälsena emot men oftast var vi sams. När vi blev vuxna lärde du mig att älska och senare hjälpte du mig att bära och föda mina två barn, den största gåvan i livet. Du blev gladeligen stor och hängde gärna med på oändliga barnvagnspromenader för att hitta tillbaka till en mer lättare kroppsvikt igen. Du fick mig att verkligen reflektera över livet 2004 när vi fick en hjärnhinneinflammation och hjärninflammation. Vi lät ett virus skapa bo i hjärnan.. Vi fick ta en timeout från vardagen i 6 månader i ett tyst och mörkt rum. När jag inte kunde läsa 📖, titta på 📺 eller lyssna på 🎧 🎶musik. Vad fanns då kvar? Jo tänkandet. En resa inåt. Jag kom fram till att jag skulle byta karriär. Sluta sälja affärsresor ✈️ och börja hjälpa andra bli 💪 starka genom kost 🥗 och träning 🏋️♀️🏃♀️.
Sen har vi bråkat en del. Du tyckte jag sprang för mycket (?🤷♀️) så du lät en hälsena gå av och gav mig stressfraktur i vaden.. En fotoperation, en hel del rehab har gjort. Det kallas väl att bli äldre..? Och nu börjar ett nytt kapitel ihop. Vi ska ta oss an cancer. I början av året fick vi beskedet och många undersökningar och röntgen senare är vi här. Där vi ännu inte vet några svar. Då vi ännu inte vet behandlingsplan. Framtiden är suddig och lite läskig 🫣. Jag vet hur du lider varje dag kära kropp, jag känner din smärta. Jag lovar att göra mitt yttersta för att du åter ska få bli stark. Jag har redan börjat. Genom att äta alla 💊. Genom att vila så mycket vi kan. Vi gör det tillsamman, du och jag, kroppen min Och vi har fin support 👏❤️ Av vårdpersonal. Av min älskling som är min trygghet och alltid har en stor famn att krypa in i. Av våra fina barn. Egna och lånade. Av föräldrar, bröder och systrar. Av vänner, kollegor och kunder. Jag är så tacksam för allt stöd jag får och fått ❤️
Jag vet att det inte finns nåt ”vettigt” att säga till den som fått cancer 😔
Men säg bara Hej 👋 så löser sig resten. Berätta INTE om alla du känner som haft cancer (även om det gått bra. Och ge inga råd utan att få frågan) Utan bara var där tillsammans med mig. Låt mig få ha min resa, min upplevelse och navigera mitt rutt. Du får gärna fråga om jag behöver hjälp, för det kommer jag behöva. Men mest behöver jag din vänskap ❤️
Och snälla, kom inte för nära om du är förkyld eller bär på något virus. Jag måste jag ett starkt immunförsvar för att få och klara av min kommande behandling 🙏
Jag vet att ni alla menar väl när ni säger att jag är så stark 💪 att jag klarar det här. Att jag redan klarat så mycket svårigheter i livet tidigare… Men när jag har dåliga dagar med mycket mörker, känner jag mig långt ifrån stark.. Då är jag ett litet knytt 😔 jag är inte bäst i klassen på att vara liten, så jag behöver nog öva på det. Låt mig vara allt jag är. Vilsen, stark, osäker, svag, ärlig, glad, ledsen, tvivlande, målmedveten, sprallig, kreativ, lycklig, känslosam, osäker, liten, skör, och allt där emellan. 😅🙃💫
Men du kommer troligen fortfarande oftast möta mitt leende när vi ses, för det är ju jag 99% av tiden 😉
Jag kommer göra mitt bästa för att du ska må så bra som möjligt, kroppen min ❤️ Jag räknar med dig. En dag i taget. Ett andetag i taget. Du och jag, kroppen min ❤️